Föreställningar

1600-talspoeterna Lars Wivallius, Lasse Lucidors och Johan Runius visor och psalmer återskapade i tre större prisbelönta bok- och skivprojekt.
”En ny levande klassiker. Friskt, rustikt och sensuellt”/ Rolf Haglund, BT

FÖRESTÄLLNINGAR

C.M. Bellman

MARTIN BAGGE har med sin ”fredmanska enmansteater” skaffat sig en särställning som Bellmanssångare, av många ansedd som vår främste Bellmantolkare idag.1990 nådde han en större publik då föreställningen ”Kärlek och Bacchus” gavs på Gunnebo slott och Confidencens slottsteater, den handlade om de melodilån Bellman gjort till sina sånger. Första skivan kom 1990, och i samband med föreställningen ”Eko tonar än ur Bellmans luta” gavs ett program kring skaldens ungdomsinstrument – en s.k citrinchen. Instrumentbyggaren Lars Jönsson, Dalarö hade låtit göra en replik som Bagge lärde sig spela på, nu också i ett antal TV-program. 1993 kom de första utländska engagemangen, och samma år medverkade han på två CD-boxar med alla Fredmans Epistlar och Sånger.

I samarbete med forskaren James Massengale gavs en ny föreställning 1997 – ”När Bacchus predika´”, där okända sånger från Bellmans ungdomstid presenterades, en del med nyfunna melodier. ”Upptåger” liveinspelades på Ostindiska huset i Göteborg, med hojtande publik och skabrösa texter. Sedan mitten på 1990-talet har Bagge turnerat med Bellman i framförallt Danmark och Tyskland, men också i Baltikum, USA, Holland, Island och Kina. CD-skivan ”Fredmans Epistlar och Sånger” släpptes 2002 i tre olika versioner – på svenska, tyska och engelska. Martin Bagge framträder både på egen hand och tillsammans med olika musiker och ensembler på tidstrogna instrument. Andra samarbeten är med Göteborg Wind Orchestra och Marinens Musikkår, Karlskrona. I den dramatiserade utomhusföreställningen/ blomstervandringen ”Linné &Bellman” samarbetar han med botanikern Jonas Stenström. Senaste ensembleuppsättningen är tillsammans med Toivo Wiskari, nyckelharpa och Jonas Franke-Blom, cello – ”Bagge gör folk av Bellman”.

Harry Martinson

Mycket sällan stöter man på så klokt och väl genomförda projekt som det här. Sångaren och gitarristen Martin Bagge har tonsatt ett antal av författarens dikter, precis som var fallet med 1998 års Till Isagel, men den här gången är slutresultatet vassare. Inte minst för att musiken är så välskriven och vackert framförd. Förutom trion, Mats Edéns felor, Josef Kallerdahls bas och Tina Quarteys slagverk, medverkar bland andra cellisten med mera Jonas Franke-Blom, munspelaren Sigmund Groven och trumpetaren Arve Henriksen. Med sitt 48-sidiga häfte en helt förtjusande väg in i Martinsons landskap och diktvärld.

”Ett stordåd av Bagge”
Ulf Johanson GP

”Harry Martinson hade blivit lycklig”
Ingmar Glanzelius DN

I ett flertal konsertprogram och CD-inspelningar har Martin Bagge fördjupat sig i Harry Martinsons litterära värld. Tillsammans med pianisten Lars Jansson, sångaren Göran Fristorp, VOCES-ensemblen och Dan Berglund, uppläsning, gjordes 1992 en lyrisk-musikalisk betraktelse över ett årsvarv ”Om sommaren”, och därefter har Bagge samarbetat med några av Nordens främsta jazz- och folkmusiker (bl.a Johan Hedin, nyckelharpa, Lars Danielsson, kontrabas, Anders Hagberg, flöjt) på skivorna ”Till Isagel” 1998 och nya ”Vägen ut”. Denna spelades in i Martinsons egen skola Nebbeboda i Blekinge med trion ISAGEL (Mats Edén, fiol, kontrabasisten Josef Kallerdahl och slagverkaren Tina Quartey), och släpptes i januari 2014. Tillsammans skapar de en klangväv av musik, ord och improvisation som ”..fångar daggdroppen och speglar kosmos”.

Lars Wivallius

”Det första som slog mig då jag hörde denna CD var en flashback – det var som första gången jag hörde Glimmande nymf med Fred Åkerström. Och en tacksamhet över att det finns folk som klarar att förmedla tidig musik så personligt och starkt att man rycks med, oavsett musiksmak. En härlig blandning av frodighet och skönhet”
Öyvind Rauset Tidskriften VISOR

”…upp ur graven kliver Lars Wivallius lika levande som någonsin. Ett underbart möte”
Kaj Engelhart, KT

”Stilsäkert och briljant” . Ett övertygande möte mellan sångaren Martin Bagge och Ensemble Mare Baticum. Kristianstadbladets Kjell A Johansson var en av dem som applåderade. 4 februari 2012

”Wivallius lever upp genom Bagge”…här har nu landets svensklärare en ny skiva.
SvD 4 april 2012

Den svenske 1600-talsdiktaren Lars Wivallius är lika känd för sin stora viskonst som ökänd för sitt skandalomsusade liv. Åtskilliga är de lögner och bedrägerier som denne skald och skojare stod för – och som han straffades för med frihetsberövanden. Just detta har gett upphov till många av hans allra främsta dikter, präglade av en obändig längtan till friheten – ”Ack, Libertas!” Nils Ferlin fängslades också – av hans konst, vilket inspirerade till dikten ”Du hjärtans tröst och lilja”- en parafras på Wivallius visa. Originalet till denna – ”Min hjärtans tröst och lilja” finns nu återskapad av Bagge i tidstrogen musikdräkt.

Till Wivallius mer kända dikter hör ”Klagevisa över denna torra och kalla vår” – den sjöngs  på den gamla koralen ”Den signade dag”, men man vet annars inte mycket om vilka melodier dikterna är tänkta till. I en bok från 2011 har nu musikforskaren Jan Olof Rudén efter ett omfattande rekonstruktionsarbete funnit och samlat 25 melodier från Wivallius egen tid och fört samman med hans dikter, i samarbete med Martin Bagge och lutenisten Mikael Paulsson. Tillsammans med Musik i Syds egen Ensemble Mare Balticum på tidstrogna instrument har de båda framfört den fräcka och fartfyllda konsertföreställningen ”ACK, LIBERTAS!”, på turnéer inom landet och runt Balticum.

 

Elisabet Hermodsson

Martin Bagge om sina tonsättningar av Elisabet Hermodssons dikter: ”Från början var jag mest bekant med Elisabets visor och sånger, först senare lärde jag känna hennes författarskap och fann i henne en av vår samtids finaste diktare – experimentell, polemiserande, utmanande men också fåordigt mjukt lyrisk”

”Sinnlig betraktelse av skapelsen”
Det var en sinnlig gudstjänst jag upplevde. Bagges och Hagbergs musikaliska gestaltningar fungerar som dikt i sig, fast i musikalisk form så att det hela blir likt en dialog mellan text och musik. Bagges förmåga att gå in i texterna gav konserten ett sällsamt djup.
Michael Halvarsson, Bohuslänningen

Författaren, kompositören, bildkonstnären, filosofen, essäisten och debattören Elisabet Hermodsson har av många försökts att placeras i ett fack – precis som Evert Taube. Hon gäckar dock alla. Bagge gjorde ett urval av hennes dikter med utgångspunkt från diktorden: ”jag skänker er min fråga ni himlens djup och törstens stränder” och ställde samman ett synopsis till ett slags berättelse ”…vid denna strand , vid detta hav, vid detta vatten”. Som tredje part i samarbetet inbjöds flöjtisten och improvisatören Anders Hagberg. En CD-skiva släpptes vid en konsert i Uppsala 2007, här medverkar också mezzosopranen Charlotte Hellekant.
Elisabet Hermodsson om Martin Bagges tonsättningar av hennes dikter: …känner att dessa tonaliteter är kongenialiska med mina dikter. Tonsättningen av ”i dig” tolkar jag som klangfull, mäktig, sjungen ur djupet, varm stämma – det finns också en sårighet där – mycket ryms i dessa toner – deras tillsammantagna stråk av värme, lidelse.

Lucidor

Lars Johanson Lucidor (1638–1674) har gått till eftervärlden med ryktet som den svenske dryckesvisans fader. Märkligt nog, kan det tyckas, eftersom melodierna till hans visor inte finns bevarade. Man har alltså inte kunnat sjunga dem – bara läsa. Tills nu. Efter ett långt och intensivt forskningsarbete har Martin Bagge lyckats rekonstruera ett drygt tjugotal visor.

”…ett praktverk som Bagge har åstadkommit i samarbete med lutenisten Paulsson. Samlingen, som dessutom innehåller korta men goda texter om Lucidor, borde ha en plats bredvid samlingar av Bellman och Taube på de flesta bibliotek”
Morgan Palmqvist, Btj

Många av våra stora poeter och diktare har varit Lucidorbeundrare –Bellman, Karlfeldt, Taube och Cornelis Vreeswijk. När boken ”Wärldslige och Andelige Wisor” gavs ut våren 2004 och väckte den följaktligen stort gensvar. Bagge uppmärksammades bl.a med Vasamuséets pris 2007. Det här handlar inte bara om den välkända”Skulle Jag sörja då wore Jag tokot” eller dryckesvisor – påfallande ofta är temat sviken kärlek. Svidande vackra betraktelser över tidens flykt – ”… hwad är ditt Lijf? En Röök som snart försvinner…” – varvas med ekivoka berättelser om Fröjas äventyr i badkaret och botpsalmer – ”..dygden har jag platt försummat, laster har jag lärt med flit”. I boken finns också fyra av Lucidors psalmer. CD-skivan med samma namn gavs ut 2005, här medverkar bl.a sångerskorna Helena Ek och Mia Edvardsson, skådespelaren Martin Berggren (som läser ur Lucidors beryktade ”Gilliare Kwaal”) samt barockmusiker från ensemblen Corona Artis. Martin Bagge framför också Lasse Lucidors visor i enmansföreställningen ”Lucidor lever!” 

”Svensk visa har fått ett tillskott i klass med Bellman och Taube, på ett språk som lyser i varje fras, med smidiga melodier av unik tidsfärg. Och ändå är de helt nyfunna, hämtade ur 1600-talsoriginal, från koralmelodier och andra samtida sånger.

Bakom bravaden står Martin Bagge, göteborgsk visartist, i samarbete med arrangören Mikael Paulsson. Förra våren gav de ut Helicons Blomster i nottryck. Nu finns dessa18 sånger i klingande form på en utomordentlig CD.

Diktaren har alldagligt namn, Lasse Johansson, men hans öde var sällsamt färgstarkt, som en svensk Villon, född 1638 i Stockholm, där han också dog i ett krogslagsmål 1674, bara 36 år gammal. Vi känner honom bättre under signaturen Lasse Lucidor, kallad den olycklige.
Tidigt utan far och mor växte han upp i svenska Pommern, levde vilt studentliv, ofta inför rätta för eviga bråk, sist kastad ut från Leipzigs universitet. Åter i Stockholm blev han lärare, skald och översättare, men lika ofta i klammeri med makten.

Det var Lucidors öde Karlfeldt tänkte på när han hittade på begreppet löskerkarl, en som levde i misär, dryckenskap och sjukdom. Men han levde på sin penna, och tillfällighetsdikterna är sen länge färgstarka klassiker, lika frispråkigt skabrösa som backanaliska och dödsnära.
Varje litteraturstudent har läst hans alexandriner i tidstypisk stavning – SKulle Jag sörja då wore Jag tokot – men nu, i sång, är orden begripliga för var och en.
Nu kan de gå in i folksjälen som Bellman och Taube. Vi vet också att han själv ständigt sjöng, och med ens har denna förgängelsens och förruttnelsens poesi fått en närhet och styrka av evigt slag.
Martin Bagge, Helena Ek och Mia Edvardson sjunger med föredömlig textning och varm intensitet. Corona Artis spelar tätt och inspirerat på tidsenliga instrument – inte minst Maria Banias flöjtspel har ett slags likartad temperatur som texterna – och Mikael Paulssons fina arrangemang ger helt autentiskt uttryck liksom Martin Berggrens uppläsning av ett par av texterna.

De 18 Wärldslige & Andelige Wisorna av Lars Johansson Lucidor den olycklige, (Footprint CD) är en stor kulturgärning, minst av samma slag som Bagges och Paulssons förra storverk härom året, visorna av Olof von Dalin.”
Rolf Haglund, Borås Tidning.

Körmusik och arrangemang

Ebba Lindqvist (1908–1995) är en av våra finaste poeter, med rötter i det karga bohuslänska kustlandet. Hon har lockat många tonsättare, och som arrangör och kompositör har Martin Bagge uppmärksammats, bl.a genom tonsättningarna av just Ebba Lindqvists dikter om havet.

”En körpärla som tillhör favoriterna hos mer avancerade svenska körer”
Alexandra Ullsten LIRA

”Musikaliskt djup och innehåll. Ett paradisförsök”
Sverker Magnusson NWT

Bland de trettiotal verk av Bagge som finns förlagda finns också körmusik till Federico Garcia Lorcas dikter, och arrangemang av Alf Hambes visor. För många svenska körsångare är han ett välbekant namn, versionen av Robert Brobergs ”Båtlåt” har sjungits av otaliga svenska körer.

Dalin, Runius, Thorild och rekonstruerade 1700-talsvisor

Musikforskaren James Massengales upptäckt av Olof von Dalins sånger måste betecknas som en stor nationell musikalisk händelse, vi kan nu sjunga ett hundratal av Dalins visor. Tillsammans med lutenisten Mikael Paulsson och Kristina Lindgård, barockcello gör Martin Bagge en föreställning kring de nya sångerna med namnet ”Kom fria sinnen hit!”. En CD-skiva med samma namn släpptes 1999.

”Jag har alltid tyckt att Olof Dahlin var en gedigen tråkmåns. Och så kommer det en CD-skiva – och så plötsligt blir det liv i den gamle hallänningen!
Resultatet är lysande, livgivande.
Det var som tusan vad det svänger om Dalin!”
Bertil Palmqvist, Arbetet

Olof von Dalin har, precis som sin föregångare Bellman nyttjat den s.k paroditekniken och lånat melodier från bl.a Frankrike. Flera av sångerna har frihetstidens strider mellan hattar och mössor som tema, vi hittar alltså både en Hattvisa och en Calottvisa. Även religiösa dikter, världsliga sånger och tillfällesdikter för det kungliga hovet återfinns, liksom kärlekspoem och herdeidyller. På CD:n medverkar bl.a sopranen Helena Ek och violinisten Nils-Erik Sparf.

Thomas Thorild (1759-1808) är bekant som en kolerisk, stridbar och sammansatt personlighet mellan galenskap och genialitet. Han är inte så känd för sina visor, men har på samma sätt som bl.a Bellman lånat melodier till sina sånger, fyllda av frihetsiver och patos. En av dem är skriven på den franska 1500-talsmelodin ”Vive Henri IV”. Bagge satte samman ett kåserande konsertprogram vid Thorildjubiléet 2009, vilket han framfört vid ett flertal tillfällen, framförallt hos kultur- och föreläsningsföreningar.

Johan Runius (1679–1713) tillhörde den generation visdiktare som gjorde det möjligt för Carl Michael Bellman att framträda. »Jag skull’ supa om ni tror, liksom Runius, Lucidor«, utropar denne i Fredmans 24:e Epistel. Runius finns representerad i de flesta antologier med svensk dikt – hans kändaste visa är ”Friskens och Runii resa till Dalarön”. I trehundra års tid har denne skicklige rimsmidare och visdiktare från Larvs socken i Västergötland sovit sin törnrosasömn – nu har hans psalmer och visor väckts till liv igen. Martin Bagge, har här – precis som med Lasse Lucidors visor, återskapat musiken genom ett intensivt detektivarbete. I Göteborg studerade Runius på Göteborgs Gymnasium (som sedan blev Hvitfeldtska), men hamnade i trångmål. Han kom sedan till Uppsala, Reval och Stockholm, och dog vid bara 34 års ålder. Var Runius Sveriges förste rappare? Svaret finns i den nya boken och CD-skivan ”Andelige Blommor & Werldzlige Lillior” som släpptes 2018. Här medverkar bl.a Helena Ek, sång, Jonas Franke-Blom, cello och Andreas Edlund, cembalo. På skivan kan man också höra tre återupptäckta sånger av J. H. Roman.